Allmän förmånsrätt innebär att vissa fordringar har rätt till betalning före vanliga oprioriterade fordringar vid en konkurs. En fordran är ett krav på att få betalt. Förmånsrätten gäller i all egendom som ingår i konkursboet och är alltså inte knuten till en bestämd pant.
Det skiljer den från särskild förmånsrätt, som avser viss egendom och kan gälla både vid utmätning och konkurs. Allmän förmånsrätt gäller endast vid konkurs. Vilka krav som omfattas och i vilken ordning de betalas framgår av förmånsrättslagen.
Exempel är vissa kostnader för att försätta gäldenären i konkurs och vissa lönefordringar. För löner finns särskilda tids- och beloppsgränser. Alla obetalda löner får därför inte automatiskt samma skydd.
Anta att ett företag går i konkurs med skulder till både anställda och leverantörer. En lönefordran som uppfyller lagens villkor kan få betalt före en vanlig leverantörsfaktura. Särskild förmånsrätt går som huvudregel före allmän, men det finns undantag. Förmånsrätt garanterar inte full betalning: utfallet beror också på vilka tillgångar som finns kvar att fördela.