En alternativ investeringsfond, förkortat AIF, samlar kapital från investerare och placerar det enligt en bestämd investeringspolicy för deras räkning. Fonden omfattas inte av EU:s UCITS-regler för vanliga värdepappersfonder. Ordet alternativ beskriver alltså en juridisk kategori, inte ett löfte om en viss avkastning.
Kategorin kan omfatta exempelvis fastighetsfonder, riskkapitalfonder och vissa hedgefonder. En fond kan köpa fastigheter och få hyresintäkter, medan en annan investerar i onoterade företag. Därför kan fonderna ha mycket olika risker och villkor.
Det är framför allt förvaltaren som regleras genom lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Beroende på verksamheten kan tillstånd eller registrering krävas. Särskilda regler gäller också för vilka investerare fonden får marknadsföras till.
En viktig skillnad mellan enskilda fonder är möjligheten att få tillbaka pengarna. En fond som äger svårsålda tillgångar kan ha lång bindningstid eller begränsade uttag. Det räcker därför inte att läsa beteckningen AIF för att förstå produkten. Investeringsinriktning, avgifter, belåning och villkor för inlösen behöver bedömas för just den aktuella fonden.