Bristtäckningsansvar innebär att vissa personer som medverkat till en otillåten värdeöverföring kan bli skyldiga att täcka den brist som inte kan återbetalas.
Bristtäckningsansvar används när man bedömer om någon måste ersätta en skada eller bära ett ekonomiskt ansvar. Bedömningen kan bero på om det finns ett avtal mellan parterna, vilken typ av skada som har uppstått och vilka krav lagen ställer på vårdslöshet, orsakssamband och bevisning.
Ett exempel är ett företag som genom ett fel orsakar en kund en ekonomisk förlust. Om bristtäckningsansvar blir aktuellt räcker det inte alltid att konstatera att kunden har förlorat pengar. Man kan också behöva bedöma varför skadan uppstod, om den kunde förutses och om den skadelidande själv hade kunnat begränsa förlusten.
Avtal innehåller ofta regler om ansvar, exempelvis beloppsgränser eller undantag för vissa typer av skador. Sådana villkor kan vara viktiga men är inte alltid obegränsat giltiga. Företag bör därför både förebygga skador genom tydliga rutiner och se till att ansvarsvillkoren är anpassade till verksamhetens faktiska risker.