No-shop-klausul begränsar säljarens möjlighet att aktivt söka eller förhandla med andra köpare under en pågående företagsaffär.
I en företagsaffär kan no-shop-klausul vara en del av mekaniken som bestämmer hur köpet ska genomföras och vilka risker som ligger på köparen respektive säljaren. Sådana begrepp förekommer ofta i aktieöverlåtelseavtal och andra transaktionsdokument.
Anta att en köpare och en säljare har kommit överens om att ett bolag ska byta ägare. Om no-shop-klausul ingår i upplägget behöver parterna beskriva exakt hur det ska fungera, vilka datum som gäller och vilket underlag som ska användas. Små oklarheter kan annars få stor ekonomisk betydelse.
Vid företagsförvärv är tydliga definitioner särskilt viktiga eftersom stora ekonomiska värden kan bero på enstaka avtalsvillkor. Köpare och säljare bör därför förstå hur no-shop-klausul hänger ihop med garantier, köpeskilling, tillträde och ansvar efter affären. Större transaktioner hanteras ofta tillsammans med juridiska och ekonomiska rådgivare.
I transaktionsavtal brukar centrala ord definieras särskilt. Samma uttryck kan därför få en mer exakt eller delvis annan betydelse än i vanligt språk, vilket gör avtalets definitionsdel viktig att läsa.