Återvinningsgrad visar hur stor andel av en fordran som långivare eller investerare får tillbaka när en låntagare inte kan betala fullt. Måttet används vid kreditriskbedömning och anges ofta i procent av fordrans belopp när betalningsinställelsen inträffar.
Om en obligation har en fordran på 1 000 kronor och innehavaren till slut får 400 kronor är den förenklade återvinningsgraden 40 procent. Förlustgraden, loss given default, blir då 60 procent. Kostnader, ränta och tidpunkten för betalning kan göra verkliga beräkningar mer avancerade.
Säkerheter och fordrans prioritet har stor betydelse. En fordran med pant i en värdefull tillgång kan få högre återvinning än en oprioriterad fordran. Företagets tillgångar, konkurskostnader och andra borgenärers rätt påverkar också utfallet.
Före en betalningsinställelse används ofta en uppskattad återvinningsgrad i prissättning och riskmodeller. Efter att processen avslutats kan den faktiska graden räknas ut. En hög historisk återvinningsgrad garanterar inte samma utfall i nästa fall. Måttet ska inte heller blandas ihop med sannolikheten för fallissemang: ett lån kan ha låg sannolikhet att fallera men stor förlust om det ändå sker.