En basispunkt är en hundradels procentenhet. Den används när små förändringar i räntor, avkastningskrav, avgifter och ränteskillnader ska beskrivas utan risk för missförstånd.
Hundra baspunkter motsvarar en procentenhet. Om en ränta stiger från 3,00 till 3,25 procent har den ökat med 25 baspunkter. Den relativa ökningen är däremot ungefär 8,3 procent, så uttrycken betyder inte samma sak.
Begreppet är vanligt på obligations- och kreditmarknader. En företagsobligation kan exempelvis handlas med en kreditspread på 150 baspunkter över en referensränta. Det betyder ett påslag på 1,50 procentenheter, inte 150 procent.
På svenska används både basispunkt, baspunkt och räntepunkt i finansiella sammanhang. Riksbanken beskriver en räntepunkt som en hundradels procentenhet och anger att den även kan kallas baspunkt. Skriv gärna både utgångsnivå och förändring när räntor kommuniceras. Då blir det tydligt om en förändring avser procent, procentenheter eller baspunkter. En sänkning från två till en procent är 100 baspunkter, en procentenhet och 50 procent relativt den ursprungliga nivån.