Undersökningsplikt innebär att en köpare i vissa situationer har ansvar för att själv undersöka egendom före köpet. Begreppet är särskilt känt vid fastighetsköp, där köparen normalt inte kan åberopa fel som borde ha upptäckts vid en noggrann undersökning.
Den som köper en villa behöver exempelvis granska byggnadens skick och kan anlita en besiktningsman. Om det finns tecken på fukt eller andra problem kan undersökningsplikten bli utökad så att köparen behöver utreda just den risken mer noggrant.
Undersökningsplikt betyder inte att säljaren får lämna felaktiga uppgifter eller dölja fel. Vad köparen borde ha upptäckt bedöms utifrån omständigheterna, uppgifter från säljaren och egendomens skick. Reglerna skiljer sig också mellan fastigheter, bostadsrätter och vanliga varuköp. Därför är det viktigt att veta vilket juridiskt regelverk som gäller för just den affär som genomförs.
Undersökningsplikt bör inte bara bedömas utifrån vad som verkar praktiskt i stunden. Företaget behöver också se vilka följder beslutet kan få för ägare, motparter, anställda eller andra som skyddas av särskilda regler.