Anstånd med skatt innebär att betalningen av skatt skjuts upp efter ett beslut från Skatteverket. Skatten försvinner alltså inte. Den ska betalas vid en senare tidpunkt, och kostnadsränta kan tillkomma under anståndstiden.
En möjlig grund är tillfälliga betalningssvårigheter. För den typen av anstånd behöver problemen normalt bero på omständigheter som den betalningsskyldige inte själv kunnat påverka. Det ska också finnas goda möjligheter att betala när anståndet löper ut. Skatteverket gör en individuell bedömning och är särskilt restriktivt när näringsidkare ansöker.
Ett exempel är att en oväntad händelse gör att pengar som skulle ha kommit in blir försenade. En ansökan behöver då förklara orsaken, vilket skattebelopp den gäller och hur betalningen senare ska kunna göras. Att bara sakna pengar på förfallodagen är inte i sig tillräckligt för att få anstånd.
En inskickad ansökan innebär inte automatiskt att betalningsfristen flyttas. Det behövs ett beslut, och villkoren i beslutet måste följas. För vissa skatter, såsom avdragen skatt och moms, är möjligheterna vid tillfälliga betalningsproblem särskilt begränsade. Anstånd ska därför inte behandlas som en generell avbetalningsplan eller en garanterad finansiering av verksamheten.