Partsbruk är ett avtalsrättsligt begrepp som beskriver hur samma avtalsparter har brukat agera i tidigare liknande situationer. Ett etablerat beteende mellan parterna kan få betydelse när man ska tolka vad ett oklart avtal betyder eller vilka villkor som anses gälla.
Om två företag under flera år har gjort affärer där leverantören alltid accepterat beställningar på ett visst sätt kan det tidigare beteendet få betydelse när en senare beställning ifrågasätts. Domstolen kan då titta på hur parterna faktiskt har arbetat tillsammans tidigare.
Partsbruk ska skiljas från handelsbruk, som är en sedvänja som är allmänt etablerad i en viss bransch eller marknad. Partsbruk gäller just relationen mellan de berörda parterna. Det ersätter inte automatiskt tydliga avtalsvillkor, men kan användas som ett tolkningsunderlag när avtalet är oklart eller när parterna genom långvarigt beteende har skapat en gemensam förståelse.
För företag är tydlig dokumentation särskilt viktig vid Partsbruk. Beslut, avtal och kommunikation bör sparas så att det i efterhand går att visa vad parterna kom överens om och vem som hade rätt att fatta beslutet.