Änkepension är en äldre form av efterlevandepension som vissa kvinnor kan få när deras make har avlidit. Den ska ge ekonomiskt stöd efter dödsfallet och bygger på särskilda övergångsregler. Det är alltså inte en ersättning som alla änkor automatiskt har rätt till.
Änkepensionen avskaffades i princip 1990, men skyddet finns kvar för vissa kvinnor som var gifta vid utgången av 1989. Reglerna skiljer sig bland annat beroende på kvinnans födelseår. För kvinnor födda 1945 eller senare gäller strängare villkor än för äldre kvinnor.
Ersättningen beräknas med utgångspunkt i den avlidne makens pensionsunderlag. Den egna pensionen kan påverka beloppet, och att grundvillkoren verkar uppfyllda betyder därför inte att utbetalningen blir lika stor för alla. Äktenskapets längd och om makarna hade barn kan också ha betydelse för prövningen.
En kvinna vars make avlider kan exempelvis behöva få både rätten till änkepension och eventuell annan efterlevandepension bedömd. Pensionsmyndigheten tillämpar reglerna på hennes uppgifter. Änkepension ska skiljas från arv och från efterlevandeskydd i tjänstepension eller privata försäkringar. Sådana ersättningar bygger på andra regler och kan behöva kontrolleras hos andra utbetalare.