Armlängdsprincipen innebär att priser och andra villkor mellan närstående företag ska motsvara vad oberoende företag skulle ha avtalat i en jämförbar situation. Principen är central vid internprissättning i gränsöverskridande transaktioner inom en koncern.
Ett svenskt moderbolag kan exempelvis sälja administrativa tjänster till ett dotterbolag i ett annat land. Priset bör då bedömas utifrån tjänstens innehåll, kostnader, risker och vad en oberoende kund skulle ha betalat. Det räcker inte att välja ett lågt eller högt pris enbart för att flytta resultat mellan länder.
Jämförelsen kräver mer än att hitta en enda prisuppgift. Avtalsvillkor, marknad, volym, valuta, kreditrisk och parternas funktioner kan påverka priset. I vissa fall används jämförbara externa transaktioner; i andra fall behövs en vedertagen internprissättningsmetod.
Företaget behöver kunna förklara transaktionen och underlaget för prissättningen. För vissa företag och transaktioner finns särskilda dokumentationskrav. Om villkoren avviker från armlängdsprincipen kan det beskattningsbara resultatet justeras enligt reglerna. Principen betyder inte att alla koncerninterna priser måste vara identiska med ett offentligt listpris, utan att skillnader ska kunna motiveras av jämförbara affärsmässiga omständigheter.