Återhämtningstid för en investering är tiden från en värdenedgång tills investeringen åter når sin tidigare högsta nivå. Måttet används tillsammans med drawdown, som beskriver nedgången från en topp till en senare botten.
Anta att en fond stiger till 100 kronor, faller till 75 kronor och åter når 100 kronor efter tre år. Nedgången är 25 procent och återhämtningstiden är tre år räknat från den gamla toppen. Om tiden i stället räknas från botten måste detta anges, eftersom resultatet annars blir annorlunda.
En nedgång på 25 procent kräver en uppgång på cirka 33,3 procent från botten för att nå den gamla nivån. Procenttalen är olika eftersom uppgången räknas från ett lägre belopp. Utdelningar, avgifter och inflation kan också påverka om jämförelsen görs med kurs, totalavkastning eller köpkraft.
Historisk återhämtningstid visar hur en viss investering har betett sig, men förutsäger inte när nästa nedgång återhämtas. En investering som ännu inte nått sin gamla topp har en pågående återhämtningstid. Jämförelser bör använda samma dataintervall och definition. Måttet kompletterar volatilitet: två investeringar kan ha liknande dagliga svängningar men mycket olika djup och längd på sina större nedgångar.