Dröjsmålsränta är ränta som en betalningsskyldig kan behöva betala när en skuld inte betalas i tid. Syftet är att ersätta fordringsägaren för förseningen och skapa ett incitament att betala.
Om förfallodagen är bestämd i förväg börjar räntan normalt löpa från den dagen. Om ingen förfallodag har avtalats gäller särskilda regler om krav och tidsfrister. Avtalet kan ange räntesats, men oskäliga villkor kan begränsas och konsumentregler kan påverka.
När ingen annan giltig ränta har avtalats anger räntelagen normalt referensräntan plus åtta procentenheter. Referensräntan fastställs av Riksbanken två gånger per år. Ett krav på 10 000 kronor med 10 procents årlig dröjsmålsränta kostar förenklat cirka 2,74 kronor per förseningsdag.
Dröjsmålsränta ska skiljas från påminnelseavgift, inkassoavgift och förseningsersättning. Flera kostnader kan uppstå samtidigt om reglernas villkor är uppfyllda.
Den som får ett felaktigt krav bör bestrida det skriftligt och förklara varför. Den som inte kan betala bör kontakta fordringsägaren tidigt. Att ignorera kravet kan leda till inkasso och ansökan hos Kronofogden.