Källstatsprincipen är en princip inom internationell beskattning som innebär att ett land beskattar inkomster som har sin källa i landet, även om den som får inkomsten har skatterättslig hemvist någon annanstans. Landet där inkomsten uppstår kallas då källstat.
En person som bor i ett land men arbetar tillfälligt i ett annat kan exempelvis möta regler där arbetslandet vill beskatta lönen eftersom arbetet utförts där. Utdelningar från ett bolag kan också beskattas med källskatt i det land där bolaget hör hemma.
Källstatsprincipen står ofta mot hemvistprincipen, där personens hemvistland vill beskatta dennes samlade inkomster. När båda länderna har beskattningsanspråk kan dubbelbeskattning uppstå. Dubbelbeskattningsavtal används då för att fördela beskattningsrätten och bestämma hur dubbel skatt ska undanröjas. Källstatsprincipen är därför inte en enskild svensk skatteregel utan ett sätt att beskriva hur länder motiverar beskattning av inkomster med lokal anknytning.
Källstatsprincipen är ett skattebegrepp och behöver inte följa bokföringen exakt. Ett belopp kan därför redovisas på ett sätt i räkenskaperna men justeras på ett annat sätt i deklarationen när skattereglerna kräver det.