Räntetäckningsgrad visar hur väl företagets resultat kan täcka räntekostnaderna. Ett högre värde innebär i regel större marginal för att klara räntor även om resultatet försämras.
Räntetäckningsgrad jämför ett resultat före räntekostnader med företagets räntekostnader. Ju större marginal, desto bättre förmåga har företaget normalt att tåla högre räntor eller svagare resultat.
Begreppet används för att bedöma hur mycket finansiell risk företaget tar genom lån och andra skulder. Skulder kan öka ägarnas avkastning när verksamheten går bra, men räntor och återbetalningar måste klaras även under svagare perioder.
Ett företag med stabila kassaflöden kan normalt bära mer skuld än ett företag med stora resultatvariationer. Banker och investerare tittar därför ofta på flera mått samtidigt, exempelvis skuldsättning, räntetäckning, kassaflöde och säkerheter.
Ett enskilt riktvärde passar inte alla branscher. Kapitalintensiva och stabila verksamheter kan ha andra normala nivåer än snabbväxande eller konjunkturkänsliga företag. Utvecklingen över tid och villkoren i låneavtalen är därför viktiga.
Utvecklingen bör följas över flera perioder med samma definition. Då blir det lättare att skilja en verklig förändring i verksamheten från tillfälliga variationer eller ändrade beräkningssätt.