Borgen är en säkerhet där en person eller ett företag lovar att betala någon annans skuld om låntagaren inte gör det. Låntagaren kallas gäldenär, långivaren borgenär och den som går i borgen borgensman.
Vid proprieborgen får långivaren normalt kräva borgensmannen direkt när skulden har förfallit, utan att först visa att låntagaren saknar pengar. Vid enkel borgen måste långivaren normalt först försöka få betalt av låntagaren och konstatera att denne inte kan betala. Avtalets ordalydelse avgör vilket ansvar som gäller.
Ett borgensåtagande kan gälla ett bestämt lån och ett högsta belopp, men generell borgen kan omfatta flera nuvarande och framtida skulder. Den senare formen innebär större risk. Borgensmannen bör därför kontrollera beloppsgräns, löptid, uppsägningsmöjlighet och vilka skulder som omfattas.
Om borgensmannen tvingas betala uppstår normalt en regressfordran mot låntagaren, alltså en rätt att kräva tillbaka pengarna. Den rätten hjälper dock inte om låntagaren saknar betalningsförmåga. Att gå i borgen kan också minska möjligheten att få egna lån. Åtagandet bör behandlas som en möjlig egen skuld, inte som en formalitet.