Annuitetsmetoden är en metod för att bedöma investeringar genom att räkna om deras betalningar till ett jämnt årligt belopp. Den gör det lättare att jämföra alternativ som innebär utgifter och inkomster vid olika tidpunkter. Beloppet är ett kalkylvärde, inte nödvändigtvis en verklig årsbetalning.
Först beräknas investeringens nuvärde med en vald kalkylränta. Räntan uttrycker avkastningskravet och gör framtida betalningar jämförbara med pengar i dag. Nuvärdet omvandlas sedan till en annuitet för den valda användningstiden. Både löpande betalningar och ett eventuellt restvärde behöver ingå.
Anta att två maskiner utför samma arbete. Den ena är billigare att köpa men har högre årlig driftkostnad. Genom att fördela investeringskostnaden med annuitetsmetoden och lägga till driftkostnaderna kan företaget jämföra maskinernas beräknade årskostnader. Det billigaste inköpet behöver då inte vara det billigaste alternativet över tid.
Jämförelser mellan olika livslängder kräver särskilda antaganden, exempelvis att maskiner kan ersättas och fortsätta ge samma nytta. Om teknik, efterfrågan eller kapacitet förändras kan en enkel jämförelse bli missvisande. Resultatet bör därför bedömas tillsammans med antagandena om livslängd, kalkylränta och framtida betalningar. Vid en ren kostnadsjämförelse är lägre årskostnad bättre bara om alternativen ger likvärdig nytta.