Restvärdet är det beräknade värde en tillgång förväntas ha när nyttjandeperioden är slut, efter avdrag för eventuella försäljningskostnader. Det kan påverka hur stort belopp som ska skrivas av.
För restvärde behöver företaget skilja mellan anskaffningen och den senare redovisningen av tillgången. En tillgång kan finnas kvar i verksamheten länge, samtidigt som dess bokförda värde förändras genom avskrivning, nedskrivning eller andra värderingsregler.
Bedömningen ska utgå från tillgångens verkliga användning och de regler företaget följer. Det är därför vanligt att både underlag, beräkningar och viktiga antaganden sparas tillsammans med bokslutsdokumentationen.
För restvärde bör företaget spara den beräkning eller bedömning som ligger bakom värdet. Det gör det möjligt att senare förstå varför tillgången redovisades på ett visst sätt och när behandlingen behöver ändras.
När restvärde påverkar flera räkenskapsår blir konsekvens viktig. Samma tillgång bör inte värderas efter olika principer från år till år utan en saklig och dokumenterad anledning.
Vid en sista kontroll av restvärde bör företaget kunna förklara både vad posten betyder och hur den har behandlats i bokföringen. För restvärde gör ett tydligt underlag det enklare att upptäcka avvikelser och att följa posten i en senare period.