Avskrivningstid är den period under vilken en anläggningstillgång skrivs av i redovisningen. Den ska motsvara tillgångens bedömda nyttjandeperiod, alltså den tid företaget väntas kunna använda tillgången ekonomiskt.
Bedömningen påverkas av slitage, kapacitet, underhåll, teknisk utveckling, efterfrågan och rättsliga begränsningar. En dator kan bli ekonomiskt föråldrad före sin tekniska livslängd, medan en väl underhållen byggnadsdel kan användas länge.
Om en maskin förväntas ge nytta i sex år är sex år utgångspunkt för avskrivningstiden. Med linjär metod och inget restvärde skrivs en sjättedel av anskaffningsvärdet av per helår. En schablon bör inte väljas enbart för att den är enkel om den ger en missvisande bild.
Avskrivningstiden dokumenteras tillsammans med tillgångens startdatum, metod och restvärde. Företaget behöver ompröva uppskattningen när nya omständigheter tyder på en annan nyttjandeperiod, i den omfattning regelverket kräver. Tiden ska skiljas från lånets löptid, garantitiden och den skattemässiga avskrivningstakten; dessa perioder kan sammanfalla men styrs av olika redovisningsregler. Bedömningen ska kunna förklaras.