Restvärdesbedömning innebär att ett företag uppskattar vilket värde en tillgång väntas ha kvar när dess ekonomiska nyttjandeperiod är slut. Restvärdet kan påverka hur stora avskrivningar som ska göras under tiden tillgången används.
Om en maskin kostar 500 000 kronor och företaget tror att den kan säljas för 50 000 kronor efter fem år är det uppskattade restvärdet 50 000 kronor. Avskrivningarna kan då, beroende på regelverk och metod, baseras på de 450 000 kronor som förväntas förbrukas.
Restvärdet är en uppskattning och kan behöva omprövas när marknadspriser, teknik eller användning förändras. För vissa tillgångar är restvärdet obetydligt och sätts i praktiken till noll. Restvärdesbedömning ska skiljas från det bokförda värdet under tillgångens livstid. Bokfört värde är det redovisade värdet vid en viss tidpunkt, medan restvärdet är en uppskattning av värdet i slutet av nyttjandetiden.
Restvärdesbedömning bör ses tillsammans med företagets övriga redovisning och inte som en fristående siffra. En avstämning mot huvudbok, specifikationer och andra relevanta rapporter kan ofta upptäcka fel innan de följer med till bokslutet.