Minimileaseavgift är de betalningar som enligt ett leasingavtal minst ska göras under leasingperioden, med vissa redovisningsmässiga justeringar. Begreppet förekommer i redovisning av leasing och avser de betalningar som leasetagaren minst är förpliktad att göra enligt avtalet, med vissa justeringar beroende på regelverket. Det används bland annat vid klassificering och värdering.
Minimileaseavgift hör till ett avtal där företaget använder en tillgång utan att nödvändigtvis köpa den direkt. Redovisningen kan därför innehålla mer än bara den löpande leasingavgiften, beroende på vilken typ av leasing det är.
Det viktigaste underlaget är avtalet. Där framgår betalningar, avtalstid, optioner och andra villkor som behövs för att avgöra vilken redovisningsmodell som ska användas.
När minimileaseavgift förändras genom ett nytt avtal, en förlängning eller en option kan även redovisningen behöva omprövas. Det räcker därför inte alltid att använda samma bokning under hela avtalstiden.
För minimileaseavgift bör avtalet sparas tillsammans med den redovisningsmässiga bedömningen. Då går det att se vilka villkor som låg bakom klassificeringen även om avtalet löper under många år.