Återvinningsvärde är ett redovisningsmått som används för att pröva om en tillgång behöver skrivas ned. Enligt IAS 36 är det det högsta av tillgångens nyttjandevärde och verkligt värde minus kostnader för avyttring.
Nyttjandevärdet bygger på nuvärdet av framtida kassaflöden från fortsatt användning och ett slutligt avyttrande. Verkligt värde minus avyttringskostnader utgår i stället från vad en marknadsförsäljning kan ge efter direkta försäljningskostnader. Det högre värdet används eftersom företaget kan välja det ekonomiskt bättre sättet att återvinna tillgångens värde.
Anta att en maskins bokförda värde är 500 000 kronor. Nyttjandevärdet beräknas till 360 000 kronor och verkligt värde minus avyttringskostnader till 340 000 kronor. Återvinningsvärdet blir 360 000 kronor och en nedskrivning på 140 000 kronor kan behöva redovisas.
När en enskild tillgång inte skapar oberoende kassaflöden görs bedömningen för en kassagenererande enhet, alltså den minsta grupp som kan bedömas separat. Antaganden om försäljning, kostnader, tillväxt och diskonteringsränta behöver dokumenteras. Återvinningsvärdet är inte samma sak som anskaffningsvärde, försäkringsvärde eller ett fritt uppskattat försäljningspris.