En långfristig fordran är en fordran som företaget förväntar sig att få betalt för först på längre sikt. Den redovisas normalt bland anläggningstillgångarna i balansräkningen, till skillnad från kortfristiga fordringar som väntas regleras inom den närmaste tiden eller inom företagets normala verksamhetscykel.
Exempel kan vara ett långfristigt lån som företaget har lämnat till ett annat företag, en deposition som ska återbetalas först efter flera år eller en fordran på ett koncernföretag med lång återbetalningstid. Om en del av fordran ska betalas inom den närmaste perioden kan den delen behöva redovisas som kortfristig.
Vid bokslut behöver företaget bedöma både när pengarna väntas komma in och om fordran fortfarande är värd sitt bokförda belopp. Om motpartens betalningsförmåga har försämrats kan en nedskrivning behöva övervägas. En långfristig fordran är alltså inte bara en gammal obetald faktura. Klassificeringen bygger på fordringens avtalade och förväntade löptid samt hur posten uppkommit.
I balansräkningen ger klassificeringen läsaren information om hur stor del av företagets resurser som är bundna och inte väntas bli likvida inom kort.