Lägsta värdets princip är en redovisningsprincip som bland annat används vid värdering av lager. Den innebär förenklat att en tillgång ska värderas till det lägsta av anskaffningsvärdet och ett lägre beräknat värde, exempelvis nettoförsäljningsvärdet, när reglerna kräver det.
Om en vara köptes in för 1 000 kronor men på balansdagen bara väntas kunna säljas för motsvarande 700 kronor efter relevanta kostnader ska lagret inte ligga kvar på 1 000 kronor om lägsta värdets princip är tillämplig. Det lägre värdet behöver då användas.
Principen är ett uttryck för försiktighet i redovisningen. Företaget ska inte redovisa lager till ett högre värde än det rimligen kan få ut av varorna. Samtidigt ska värden inte sänkas godtyckligt. Bedömningen måste kunna motiveras med marknadspriser, försäljningsutsikter, inkurans eller andra relevanta underlag. Exakt tillämpning beror på det redovisningsregelverk företaget följer.
Ekonomisystem kan hantera delar av Lägsta värdets princip automatiskt, men företaget behöver ändå förstå vad systemet gör. En automatiskt skapad bokning är inte nödvändigtvis korrekt om grunduppgifterna eller periodiseringen från början är fel.