Kontinuitetsprincipen innebär att den utgående balansen från ett räkenskapsår normalt ska motsvara den ingående balansen i nästa räkenskapsår. Principen innebär att den utgående balansen från ett räkenskapsår ska motsvara den ingående balansen i nästa. På så sätt fortsätter balansräkningens poster obrutet mellan åren.
Kontinuitetsprincipen är ett begrepp som behöver förstås i sitt ekonomiska sammanhang. Samma affär kan påverka resultat, balans och betalningar vid olika tidpunkter, vilket gör att bokföringen inte alltid följer bankkontot exakt.
Det praktiska arbetet blir därför säkrare när beloppet kan kopplas till ett tydligt underlag och en bestämd period. Då går det också lättare att upptäcka när något har hamnat på fel konto eller fel datum.
För kontinuitetsprincipen är ett bra kontrollspår ofta viktigare än en komplicerad förklaring. Det ska gå att se vilket belopp som avses, vilken period det hör till och vilket underlag som stöder behandlingen.
När kontinuitetsprincipen jämförs mellan perioder bör samma beräkningssätt användas så långt det är möjligt. Annars kan en redovisningsteknisk förändring misstolkas som en ekonomisk förändring.