Oklarhetsregeln är en tolkningsprincip som i vissa fall innebär att ett oklart avtalsvillkor tolkas till nackdel för den part som formulerade det.

Avtalstolkning är processen att fastställa vad ett avtal betyder genom att bedöma ordalydelse, syfte, förhandlingar och andra relevanta omständigheter.

Partsbruk är ett återkommande sätt som två avtalsparter tidigare har handlat på och som kan påverka hur deras avtal ska tolkas.

Handelsbruk är en etablerad sedvänja inom en viss bransch eller handel som kan få betydelse när avtal tolkas eller fylls ut.

Avtalsutfyllnad innebär att frågor som inte uttryckligen reglerats i avtalet får lösas med hjälp av lag, handelsbruk, praxis eller allmänna principer.

Oskäligt avtalsvillkor är ett villkor som efter en helhetsbedömning kan anses så obalanserat att det kan jämkas eller lämnas utan verkan.

Jämkning av avtal innebär att ett avtalsvillkor kan ändras eller lämnas utan avseende om det är oskäligt enligt tillämpliga regler.

Culpa in contrahendo är ansvar som kan uppstå genom vårdslöst eller illojalt handlande under avtalsförhandlingar innan ett slutligt avtal har ingåtts.

Passivitet i avtalsrätt innebär att en parts underlåtenhet att agera i vissa situationer kan få rättslig betydelse.

Konkludent handlande innebär att ett avtal eller en viljeförklaring kan anses ha uppkommit genom parternas beteende i stället för genom uttryckliga ord.

Återkallelse av fullmakt innebär att huvudmannen tar tillbaka den rätt som tidigare getts till fullmäktigen att företräda honom eller henne.

Uppdragsfullmakt är ett uppdrag direkt till fullmäktigen där behörigheten i huvudsak följer av instruktionen mellan huvudmannen och fullmäktigen.

Kombinationsfullmakt kan uppstå genom flera omständigheter som tillsammans ger tredje man befogad anledning att tro att en person har rätt att företräda huvudmannen.

Toleransfullmakt kan uppstå när en huvudman under längre tid accepterar att någon agerar för hans eller hennes räkning så att tredje man får befogad tillit.

Ställningsfullmakt uppstår när en persons ställning eller roll normalt ger behörighet att utföra vissa rättshandlingar för arbetsgivarens eller huvudmannens räkning.